.

Jag bär på en börda som trycker mig ner.
Jag ler men jag gråter när ingen längre ser.
Min själ är borta det finns bara ett tomt skal.
nu finns det ingenting längre som håller mig kvar.
Jag har krigat emot alla demoner i min skalle.
Jag kämpar mig upp men det känns som bag faller.
Livet har inget mer att erbjuda en kille som jag.
jag var född som en plåga och kallas maskrosbarn.
Jag orkar inte kämpa mitt ok är för tungt.
Va vare alla sa att allting kommer bli lugnt.
Det blir inte bättre det var bara lögner jag hörde.
Alla jag tyckte om var det deras liv jag förstörde.

You

Kan du höra mig? Är det mitt fel? Vad äre??!!!

Jag undrar hur länge detta leende får stanna..

Jag älskad en flicka hon var verkligen mitt allt.
Sen en dag så drog hon och allting vart svart.
Tårarna rinner ner från min rosröda kind.
För det enda jag tänker på att du en gång var min.
Jag släppte taget från din varma och trygga famn.
Och nu ser jag dig gå med nån annan hand i hand.
Jag ångrar alla misstag som har fört mig hit.
För utan dig ängeln min så mår jag bara skit.

Jag orkar inte med allt detta som händer... Jag känner bara ... Ingen aning .. Oälskad..

När ska solen börja skina igen?...

Jag stänger av.. Orkar inte kolla på när allting går under.

Varför är jag så svår att tycka om ? Varför blir jag bortvald?
Varför kan jag inte bara ... Jag vet inte..

Jag kämpar för.... Just det.. Varför?

Jag sover inte! Jag vilar ögonen!
Galen helg,'zzz

Äsch.. Det är skit samma vad man gör, för ingenting uppskattas ändå!

Jag är så grymt snäll! Idag iaf...

Denna dag har varit hemsk! Jag har inte alls mått bra! Jag blir bara så trött! Jag vill bara flytta härifrån...

Jag känner ditt obehag för mig.. Fan jag förlorar dig fast jag dig aldrig haft,

Ursäkta? Vad menar du? Jag fattar inte....

Varför är det som det är?
Varför kan jag inte bara gå vidare?
Varför är jag tjock?
Varför föddes jag ful?
Varför tänker bara tjejer på yttret?
Varför undviker du mig?
Varför stoppade jag ciggen i munnen?
Varför har du slutat bry dig?
Varför tänker jag på dig hela tiden?
Varför är jag ett sånt monster?
Varför kan jag inte vara lycklig?
Varför kämpar jag för nån som ser ner på mig?
Varför står jag ensam kvar?
Varför ser du inte mig?
Varför hamnar jag i dessa lägen?
Varför känner jag mig oälskad?
Varför ser du inte på mig?
Varför blir du äcklad av mig?
Varför lämnade du mig?....

Idag ska jag ha skolfoto.... Damn..
Slutar tidigt sen vete fan vad som händer! Men men livet är bajs hejdå

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta?

Känns som allt är uppförsbackar, och att jag seglar i motvind... Trist att det ska vara så, men sånt är livet.
Kämpa...

Minnen är underbara, på många olika sätt. Men dom minnen som kommer upp i huvudet när man inte mår bra. Gör saken inte alls bättre. Samhällsfarlig, det är ett passande ord.
Att ha känslan att alla undviker en är en sjukt äcklig känsla.
Vissa saker kommer aldrig ändras, för det går inte att ändra på.
Äsch en cigg på detta!

Ja men om man blir dissad hela tiden så känns det rätt meningslöst egentligen att fortsätta försöka haha...
Idag var jag i kyrkan, och idag händer inte ett skit! Dör lite inombords.. Imorgon skola.. Vill fan inte.. Men men..
Aja imorgon ska jag till en studio och kanske spela in en låt, får se hur det blir. Men hejdå

Jag kommer slåss för dig intill det sista.

Jag ska städa! Hurra! Skit kul!!
Ore not men måste man så måste man!

Nervös som f*n ... Hoppas det inte blir Knas igen -.-

Kan inte en människa bara säga som den tycker? Ist för att bara ignorera.. Skit jobbigt..

Vrider om kniven lite hårdare.... Varför utsätter jag mig för detta?...
Pallar inte..

Jag pajar bara saker -.-

Varför ska allting rasa?... Fan..

Fan..

Jag vet inte riktigt vad som händer..
Hmm... Får sova på saken..

Tack för du ger mig ett leende, att jag är bra som jag är <3

Idag skulle jag gjort nåt kul men blev framflyttat till söndag. Aja skit samma då kan jag dra till studion istället! Like a baows!
Drömde galna drömmar inatt... Alltså helt fuckt up.. Men men, får se hur plugget blir då!!
Säkerligen tråkigt, men vi får se. Ska röra mig dit strax. Igår kväll umgicks jag med en helt underbar brud! Henne kan jag aldrig sluta tacka!! Helt underbar.. Aja du är bäst <3
Men nu ska jag röra på mig! See ya!

Imorgon <3

Jag är trött på att bli behandlad såhär.
God natt.

Måste nog till sjukan, mitt bröst gör för jävla ont!

Du läser ändå inte här så vem bryr sig!
Jag fanns där för dig och trodde på alla ord du sa till mig. Du fick mig att tro massa saker som bara var lögner.
Jag litade på dig, och nu kan jag inte ens lita på min egna spegelbild. Gissa varför? Jo, för du bröt ner mig sakta.. Och tillslut fanns det inte så mycke mer att bryta ner då släppte du bomben. Jag har aldrig känt mig såhär ensam och rädd för omvärlden som nu. Du mobbade mig psykiskt och jag behandlade dig som en gud! Och du behandlade mig som luft, och jag var inte ens värd att titta på dig. Inte känna din beröring och inte höra din röst.

Mitt skal finns kvar, men min själ är död. Mitt hjärta pumpar blod till alla organ, men alla känslor är borta. Du har fått mig att inse att jag är inget kort att satsa på. Och att om jag inte fanns hade du inte brytt dig ett skit ändå.
Tack för allt, men nu har lågan som du höll vid liv slocknat och även snart slocknar omvärldens ljus när mina ögonlock släpps för sista gången.

Jag gav dig en ros för 2 år sen och sa.
"När denna ros vissnar så slutar jag älska dig" och du svarade.
"men det är en plast ros?.." jag sa
"exakt, därför kan den aldrig vissna och det betyder att jag aldrig kommer sluta älska dig."

Mitt leende är på klistrat, och nu orkar jag inte ens använda det. Alla ser mina sår, jag orkar inte låtsas längre.
Jag vill ha tillbaka mitt liv. Men när jag tänker efter... Vill jag verkligen det?

Jag hoppas du läser detta ändå, så du kan fatta på något sätt. Att jag är inte hård som sten, utan att jag är som en såpbubbla.

Jag avslutar detta blogg inlägg med ett citat.

"Jag tänker, därför lever jag"

Hey! I fredags så blev jag rökfri i ett år så grattis till mig!!
Haha idag är det söndag och Ylva fyller år, yay!!! Så grattis till dig hjärtat ;) ( http://stuckstuck.blogg.se )
Idag ska jag fixa hennes present, eller en del av hennes present.. För jag har redan fixat lite hihi!!
Men Sen ska jag träffa henne så hon får sina presenter.. Men men! Nu ska jag göra annat kul !

Bjuder på en bild på henne och mig när vi fular oss lite ;)

Hade en helt underbar dag igår! Jag hade ett leende för första gången på länge. Idag har ja varit på promenad och klippt mig! Känns bra, det är lite mera stilrent om man säger så!
Nu ska jag chilla resten av kvällen och umgås med min mammas sambos kusiner från England, dom bor här tills måndag. Och då är det bara snacka engelska! Skit kul :D men hejdå!

Imorgon ska jag troligen få ett samtal som kan ändra min musik karriär! Jag hoppas jag får det samtalet... För då är jag tillbaka, om Gud vill så händer det..

Känner mig bortvald, men vet du vad? Jag orkar inte bry mig längre. Ha så jävla kul hoppas det blir bra. För nu har jag packat min väska och dragit från stan :)

Jag måste tydligen vaa hemsk mot dig för du ska fatta att jag bryr mig. Kul att en random människa betyder mer än jag.

Att du kunde se mig.

True...

Tack att du får mig att känna såhär.

Jag undrar vad som händer när man dör? Blir det bara svart? Kommer man till himlen? Drömmer man om sitt liv? Kommer man till en bättre plats i huvudtaget eller en sämre plats?

Jag har ingen aning, men vet ni vad?
Livet skrämmer mig mer än döden.
För när man tänker på sitt liv, hur det har varit och hur det är nu.
Så ska man tänka vad man har uppnått? Jag vet att jag bara är 19 år, men liksom är det meningen att under dessa 19 år så ska man ha mått skit mer än 75% av tiden?
Jag fattar inte.. Jag har alltid trott på Gud, och det har känts bra för jag alltid har någon att förlita mig på och man har haft en mening med sitt liv. Fast all skit så har det haft en mening. Nu är det inte så längre... Jag hoppas att Gud finns, men ändå just nu är allt meningslöst. Jag umgås inte med nån längre, allt jag har är mitt ex som egentligen nog inte ens vill ha mig i sitt liv. För jag gör henne bara ledsen och besviken, fast jag försöker bara få henne att le..
Jag känner mig misslyckad och patetisk. Och jag skiter i vad folk tycker att jag skriver detta, för jag skriver vad fan jag vill och du behöver inte läsa.

Jag vet inte vart jag ville komma med detta, men jag är säker på en sak!
Om allt är meningslöst, vad fan gör jag här?

Det blev fel bild till inlägget under så alla vet det!! Så tänk bort bilden!!

Jag sitter på en stol, mitt på en stor scen. Jag ser mig omkring, och massa scen arbetare springer omkring och fixar innan föreställningen. Det är tänt överallt, och jag kollar ut över alla tomma stolar som snart kommer vara fyllda.

Jag kliver upp från stolen, och ser mig omkring. Vad gör jag här? Är jag en skådespelare? Eller scen arbetare? Jag vet inte.. Är jag kanske bara en statist? Helt plötsligt blir det mörkt på scenen, folk strömmar in och sätter sig på dom tomma platserna.

Jag undrar vart jag ska ta vägen? Vad är min plats i det stora hela? Jag söker bara svar.. Helt plötsligt befinner jag mig mitt på scenen, och alla ögon är på mig. Och en strålkastare så stark lyser på mig. Jag kollar på min kropp och ser alla ärr, och även sår som inte har läkt ännu.. Jag blir orolig känner svetten från min panna och oron kommer. Jag är orolig för nu ser dom killen som jag har döljt så länge, dom ser inte den glada killen längre. Dom ser mina brister och alla mina problem dom ser mina fel.

Dessa människor i publiken är alla som någonsin har träffat mig. Mina närmsta och även som jag bara hälsat på. Sen innan jag hinner tänka till så tänds hela salongen och publiken reser sig, och dom går bara. En person kommer fram och ställer frågan. " Hur kan du gå runt med ett leende fast du har alla dessa sår?" denna tjej brydde sig om mig. Hon var den enda som fanns där fast alla mina brister. Men även hon försvann rätt fort.
Så när allt kommer till kritan så undrar man, vem/vilka finns där i dina nedgångar? I dina uppgångar finns det säkert många. Men i nedgångarna vilka finns? Mina ärr och sår har lett mig hit och även fortfarande blöder jag. Men vem finns där och torkar mina tårar och rengör mina sår?

Jag är en social person men väldigt få känner mig egentligen. Detta drömde jag inatt. Är jag bara en statist i mitt egna liv? Var mitt liv menat att bli sviken och göra andra tillfredsställda? Ska jag visa mina ärr och sår för någon om denna ändå kommer svika mig? Livet är svårt, och jag har det inte sämst i hela världen det vet jag! Men jag har slutat leva på hoppet om att jag är här för någon nytta. För när man känner att allt är helt meningslöst varför är man kvar i denna teater? Jag har försökt att hjälpa folk i min omgivning men jag får bara skit av dom tillbaka...

Jag vet inte varför jag skrev detta, men jag känner att jag ville skriva av mig. Och om någon känner likadant kanske denna människa har nåt att relatera till.

I slutändan, jag har många bekanta och föredetta bästavänner. Idag har jag mig själv, och jag är rädd att öppna mig helt för någon för det kan sluta på samma sätt igen. Jag känner bara att man ska uppskatta det man har för imorgon kan det vara borta.
Om någon skulle välja dig framför någon annan, då måste du fatta att du är speciell och att inte ta det för givet.

Och med dom orden avslutar jag detta blogg inlägg. Hoppas ingen tar allt detta fel.